Sexuella övergrepp förekommer inom idrotten, ridsporten är inte förskonad. Ridsport har pratat med några av landets främsta experter om hur vi bättre kan förstå och motverka förekomsten av övergrepp inom hästnäringen.

I slutet av mars rapporterade Ridsport senast om den hästprofil som tidigare dömts i tingsrätten för sexuellt utnyttjande av minderårig och över 70 fall av våldtäkt mot barn. Nu ska Högsta domstolen ta upp fallet eftersom vissa av övergreppen som profilen dömts för ska ha skett för så länge sedan att de kan vara preskriberade.

Fallet är inte den första i sitt slag som vi rapporterat om genom åren, förmodligen inte heller det sista. Föreningsidrotten är på många sätt en tacksam arena att agera på för den vuxne som har ett sexuellt intresse för barn eller ungdomar.

För fem år sedan konstaterade Riksidrottsförbundet i en rapport att drygt fem procent av alla unga idrottare i Sverige har utsatts för sexuella övergrepp i anslutning till just föreningsidrott. Några exakta siffror för ridsporten finns inte, men att döma av den senaste tidens något mer öppna diskussion är det troligt att anta att rikssnittet går igen också inom Sveriges näst största ungdomsidrott.

Till skillnad från många andra idrottsrörelser, flera av dem drabbade av medialt uppmärksammade fall av sexuella övergrepp de senaste åren, har det inom ridsporten varit relativt tyst om den här typen av problem. Det finns de som menar att det länge setts mellan fingrarna med övergrepp inom ridsporten.

Under rubriken ”De nedtystade övergreppen inom den svenska ridsporten” skrev journalisterna Elisabeth Lindbäck och Federico Moreno i slutet av mars ett uppmärksammat reportage i Kvällsposten. ”Enligt flera aktiva som vi talar med har man internt inom sporten under många år tystat ner övergreppen och sopat allt under mattan”, konstaterade de i sin granskning.

Reaktionerna på reportaget var många, och att övergrepp inom sporten blivit vardagsmat för många intygades från flera håll.

”Säg den hästskötare som inte utsatts och i vars tjänst det förväntats mer än mockning och ridning. Det handlar om en beroendeställning som många har svårt att dra sig ur”, skrev exempelvis Ridsports mångåriga medarbetare, journalisten Christel Behrmann, på SVT opinion för några veckor sedan.

Beroendeställning i stallet

Någon som känner till dynamiken i den här beroendeställningen är Ulla Thorslund. Hon är psykolog och arbetar med traumabehandling av personer som utsatts för övergrepp, många av dem är ungdomar.

Gemensamt för många av de unga personer som faller offer för en sexförbrytare är att de ofta, på ett eller annat sätt, har svårt att sätta gränser menar hon.

– De kanske kommer från en dysfunktionell familj av något slag. De signalerar ofta att det inte finns några egentliga gränser, många kan vara upptagna av att nå status på olika sätt, säger Ulla Thorslund.

I stallmiljö kan sådan status uppnås genom att exempelvis prestera på träning eller tävling, ha ett stort ansvar för hästarna i stallet eller bli den som är mest populär i tränarens, stallchefens eller kompisarnas ögon.

– För att nå dit krävs ofta extra förmåner, säger Ulla Thorslund.

Beroendeställning och offermyt

Ridhustid, extra lektioner, tillgång till hästar, skjuts till tävling eller andra förmåner blir så småningom också till påtryckningsmedel. Om du inte ställer upp på mina krav, så tar jag ifrån dig dina förmåner. Kanske får du inte rida alls, eller jobba med dina älskade hästar.

– Det ingår i beroendeställningen att ställa upp på de här kraven, förklarar Ulla Thorslund.

Ytterligare en försvårande omständighet, som gör att övergrepp kan fortgå i det tysta, är att den som är utsatt inte signalerar det vi förväntar oss av ett offer.

– Vår bild av ett övergreppsoffer är att han eller hon ska vara ledsen, utsatt och må fruktansvärt dåligt efter övergreppet. Men offer kan bete sig på många olika sätt och det är sällan det syns utanpå hur de som utsätts systematiskt för övergrepp mår på insidan.

Det börjar med grooming

Börje Svensson är psykolog och har arbetat i närmare 30 år med att behandla både offer och förövare av sexuella övergrepp. Han beskriver hur processen som leder fram till systematiska övergrepp kan se ut, grooming kallas det.

– Den vuxne är ofta frikostig med komplimanger, tar sig tid, ställer upp och bjuder kanske också på lite personliga anförtroenden. Det här blir som en inbjudan till vuxenvärlden, det blivande offret känner sig lyssnad på och sedd.

Men groomingfasen går oftast över i en utpressningsfas när sexuella handlingar har förekommit ett tag.

Om du berättar måste du sluta träna för mig. Du har ju valt det här själv. Jag har inte tvingat dig.

­– Skälen till varför inget får komma ut kan vara många men spelar nästan alltid på den utsatta personens egen delaktighet och skuld, beskriver Börje Svensson och förklarar vidare att det finns drag som går igen hos vissa, men inte alla, personer med avvikande sexuellt intresse för barn eller unga.

– De kan vara intresserade av sex men ha svårt att hantera relationer, det blir enklare att lägga beslag på en elev. Han får upphetsningen men slipper relationen, det är på förövarens villkor hela tiden, säger han.

Det var ju helt frivilligt?

Det kan alltså vara ”medvetna” val och utåt sett aktiva handlingar från den utsatta unga personen som bidrar till att hon eller han utnyttjas systematiskt. Detta kan pågå i många år.

– Det här har många svårt att förstå, att den utsatta personen till synes på eget initiativ kan åka till sin tränare, välja att sova över eller höra av sig för att stämma träff, säger Ulla Thorslund.

Så tillägger hon att sex också kan användas som självskadebeteende. Den som mår dåligt kan alltså utsätta sig för sin förövare, som ett sätt att tillfälligt döva ångest och oro. Beroendeställningen och det egna dåliga måendet blir varandras katalysatorer och effekten blir mycket destruktiv för offret.

– Argumentet att hon ville det själv, hon var med på det, är sällan en realitet i de här fallen. Men det används ofta av både förövare och de omkring som inte vill se sanningen för vad den är, säger Ulla Thorslund.

En allvarlig anklagelse

Just nu rasar en debatt, framförallt i sociala medier, kring en specifik ridinstruktör som anklagats, men aldrig fällts i domstol, för att ha utnyttjat yngre flickor på en tidigare arbetsplats. I debattens vågor talar många om en förtalskampanj och personer som tagit instruktörens parti i debatten menar att osanna rykten ligger till grund för de allvarliga anklagelserna.

Att anklaga en person för ett olämpligt, kanske till och med olagligt, sexuellt beteende är en stor sak. Risken att en felaktigt anklagad person hamnar i en djup personlig och professionell kris är stor. Å andra sidan finns, om misstänkt beteende sopas under mattan eller viftas bort som en tonårsromans, en risk att unga personer utsätts för systematiska sexuella övergrepp. Något som kan skada en ung människa för livet.

Våga kommentera olämpligheter

– Jag har träffat många offer som önskat att de skulle bli påkomna, som hoppats att någon i omgivningen skulle ha frågat eller slagit larm så att relationen hade kunnat komma upp på bordet, berättar Börje Svensson.

Här krävs att vi som finns runt omkring vågar säga till. I bästa fall kan det avbryta en olämplig relation innan den lett till skada, menar han.

Många förövare han möter har undvikit att själva reflektera nämnvärt över sitt agerande tills dess att någon utifrån påpekat olämpligheten i det de håller på med. Därefter är det vanligt att de länge helt förnekar, eller skyller allt på den unga person de utsatt.

– Men att omvärlden reagerar och säger ifrån när de ser någonting olämpligt är ofta ett måste för att en ung person som utsatts ska kunna bryta med förövaren och återfå förtroendet för andra vuxna.

(Utdrag ur artikel i tidningen Ridsport den 13 april 2017.)

Text: Mia Sahl
//liten artikel//

Prata mer om det

– på alla nivåer

Det förebyggande arbetet är det allra viktigaste om man vill minska antalet övergrepp inom ridsporten.

– Det är ett ansvar som förbundet har tillsammans med klubb- och ridskoleledningarna, menar experten.

Moa Mannheimer är psykolog och centrumchef på Barnafrid, ett nationellt kunskapscenter med uppdrag att samla och sprida kunskap om våld och andra övergrepp mot barn.

Att slå larm när man ser någonting olämpligt är viktigt. Men för att det ens ska vara möjligt krävs förebyggande arbete. Organisationen behöver ständigt uppdatera sig ovh förbereda sig på att hantera frågor som rör olämpliga relationer och sexuellt avvikande beteenden.

– Det handlar om att från ledningshåll, exempelvis förbundet eller ledningen för en klubb eller ridskola, vara tydlig med hur man arbetar med frågor som rör lika värde och respekt, säger Moa Mannheimer.

Och det handlar inte bara om att prata om solklara övergrepp.

– Vad gör vi om vi tycker att någon är en aning gränslös eller skämtar olämpligt om sex? Det krävs att man visar från ledningens sida att man har en plan, så att alla vet hur man ska bete sig när frågor av det slaget kommer upp, säger Moa Mannheimer.

– Har du en oro så ska du kunna dela den med din chef, en kollega eller en föreståndare, även om du inte har bevis eller kan visa på exakt vad som hänt, fortsätter hon.

– Vi vet att sådant här händer och vi jobbar mot det. Det är den signalen som måste sändas ut. Det gör man inte en gång om året, det är ett arbete som måste pågå ständigt och öppet, genom samtal, diskussioner och dialoger inom både arbets- och elevgrupper.

Förebyggande arbete på klubbninvå

• Låt alla på klubben ofta vara med och diskutera och resonera kring gränsdragning, vad är okej, vad är inte okej?

• Sätt upp en tydlig värdegrund och diskutera den ofta, både med elever och anställda.

• Ha en tydlig handlingsplan för hur ärenden som rör olämpligt beteende skall hanteras. Vem ska man prata med, hur tas det vidare?

• Uppdatera tränarkurserna, de bör innehålla mycket information och utbildning i ämnet.

• Finns misstanke om pågående övergrepp eller olämpliga relationer, ta upp det med de inblandade. Tala om att det inte är okej.

• Skuldbelägg inte offret, det är alltid den vuxnes ansvar att avstå olämpligt beteende.

Det är vanligt att utsatta brottsoffer till en början ljuger om hur det ligger till.

– Som vuxen eller jämnårig kompis gäller att man inte sluta fråga, förklarar Ulla Thorslund.

Upprepade frågor från omgivningen kan ändra den utsatta personens inställning till det som händer och bli en väg ut ur övergreppen.