Med anledning av mordet på Gica har jag skrivit en debattartikel i Expressen.
Åklagaren säger sig inte hitta något motiv alls till mordet på tiggaren Gica i Huskvarna. Utredarna har letat för snävt. Begreppet “den förföljande skulden” skulle kunna förklara brottet.
Sedan i somras har vi tagit del av det skrämmande och djupt tragiska mordet på en rumänsk tiggare. En man som allmänheten i Huskvarna lärt känna igen, som en oförarglig, vänlig, hjälpsam person. Men sorgligt att han måste tigga för sitt uppehälle.
Så hittades han mördad. Mordet på den hemlösa mannen var brutalt och hänsynslöst, obegripligt. Det räckte tydligen inte med att döda honom. När mannen var avsvimmad eller kanske redan död fortsatte misshandeln med sparkar och slag mot huvudet, hals och kropp. De två som är huvudmisstänkta för detta grymma mord är barn; en är sexton och den andra är fjorton år. Extra tragiskt och skrämmande. Hur kunde det ske? Hur förstår man det?
Åklagaren letar för snävt
Åklagaren säger: ”Vi har inte fått fram några motiv alls.”
Ett konstigt uttalande, tycker jag. Är det så att åklagaren endast letar motiv i rationella förklaringsmodeller som ekonomisk vinning, hämnd eller hat? Då tror jag åklagaren och utredarna letar för snävt.
Jag anar att i de trakasserier och den förföljelse som föregick misshandeln och mordet projicerades förövarnas egen svaghet på tiggaren. Förövarna fylldes av maktkänslor när de gav sig på en som var svag och hjälplös.
Förföljelseskuld kan ligga bakom
”Den förföljande skulden” är ett psykologiskt begrepp som kan vara en hjälp för att förstå hur våld som ibland leder till övervåld eskalerar även efter offret är medvetslös och död. Förövaren hatar den han plågar eftersom han upplever att offret plågar och förföljer honom med sitt lidande. När förövaren misshandlar sitt offer drabbas han av skuld. Men skulden skjuter han ifrån sig och lägger på offret. Det är offrets fel att förövaren känner skuld och därför ska han straffas ytterligare. Förföljelseskulden, skulden som projiceras in i offret blir en ond cirkel. Ju mer han skadar offret desto mer förföljs han av skuld och desto mer måste han misshandla. En ond cirkel som inte slutar bara för att offret är död.
En liten gnista utlöser den inre bomben
Sen i början av 1990-talet har jag så gott som dagligen behandlat både offer och förövare av våld och övergrepp, både unga och vuxna förövare; i Rädda Barnens regi, på fängelse och på behandlingshem. Många gånger har jag hört människor som begått våld och övergrepp ursäkta sig med att ”det bara blev så”. Jag kan undra över motivet. Ofta har jag förvånats över hur en mycket liten konflikt vuxit till en brutal misshandel eller mord. Den lilla konflikten kan vara den tändande gnistan som utlöser den inre bomben förövaren bär på.
I en behandlingsprocess är de här personerna inga hopplösa fall. Speciellt om det skulle visa sig att förövarna är unga. I ett behandlingssammanhang där det finns fasta ramar och mycket tid går det att trycka tillbaka skulden där den hör hemma och få förövaren att ta ansvar för sina handlingar.
Av Börje Svensson
Leg psykoterapeut