Fördömandet av Paolo Roberto har spårat ur

Nu går drevet igen

En känd och omtyckt tevepersonlighet har köpt sex av en prostituerad. Nu råder beröringsskräck. I media läser man inte ”sexköp med böter som påföljd”. Nu är det ”betald våldtäkt” det handlar om. Ingen vill kopplas ihop med Paolo Roberto. Hans goda mat blev äcklig, smittad av det skamliga sexköpet, och bortplockad från affärernas hyllor. Hans extrema fysiska livsstil, som haft många följare, har nu blivit falsk och motbjudande.

Nu ska Paolo Roberto raderas från det offentliga livet och förpassas till papperskorgen. Det är så många som snabbt vill positionera sig och fördöma. Att försöka reflektera när alla vindar blåser åt samma håll känns nästan farligt. Den som gör det riskerar att försvinna i samma papperskorg.

Söker förhöjd livskänsla

Paolo Roberto själv säger att han lider av ett självskadebeteende. När han har det som bäst måste han förstöra för sig själv. Den här gången blev det sexköp. Ingen orimlig tanke. Det är inte ovanligt att framgångsrika personer tar destruktiva risker där de sätter hela sin karriär på spel. I det extrema risktagande bor en förhöjd livskänsla, en kick, som den som har ett hål inom sig och som lätt blir uttråkad kan dras till.

Det totala fördömandet från omgivningen driver dessa personer ut i tystnadens och hemlighetsmakeriets mörker.

Själv har jag under trettio år direkt och indirekt behandlat förövare. Parallellt med det har jag i Rädda Barnens regi behandlat offer för sexuella övergrepp. Sedan några år tillbaka är jag handledare på en behandlingsenhet inom Stockholms socialförvaltning som heter KAST (köp av sexuella tjänster). Till KAST söker sig sexköpare och dessutom porrmissbrukare, som fastnat i sitt missbruk. Behandlingen är lyckad. Enligt behandlarnas egna beräkningar har cirka nittio procent av sexköparna slutat köpa sex när behandlingen är avslutad.

Hat och förakt hjälper inte

Om man ska förändra en sexköpare hjälper inte hat och förakt även om gärningarna de begår är moraliskt och mänskligt avskyvärda. Det är genom att skapa samarbetsallians där man stärker kränkarens vilja till förändring, ge hopp om att det går att hitta alternativa livsval, rent konkret analysera risksituationer och hitta strategier för att förhindra riskbeteenden. Det innebär inte att sopa problem under mattan eller att godta bortförklaringar.

Att köpa sex är en kränkande handling och ett utnyttjande. Men rent lagligt bedöms den inte som ett sexuellt övergrepp. Den som säljer sex är inte ett offer i lagens mening. Hon är ett vittne till det olagliga sexköpet. Det är staten som är målsägare. Paradoxalt nog är sexköp ett brott mot staten. En konstig konstruktion delvis på grund av att man konstruerat en lag där köpet är olagligt men inte försäljningen.

Det som är en fördel med lagen är att en gripen sexköpare inte sällan vänder sig till KAST för behandling då han blivit lagförd och bötfälld. Lagen har dels en preventiv verkan, men även en motiverande verkan för att få sexköparen att ta steget till behandling.

Fördömandet försvårar bättringen

Att socialt dödförklara dem som köpt sex är ingen bra metod för att skapa förändring. Det totala fördömandet från omgivningen driver dessa personer ut i tystnadens och hemlighetsmakeriets mörker. Att från den positionen söka hjälp till förändring är ett längre steg än om man liksom alkoholisten eller narkomanen kan prata med andra om sina problem utan att bli totalt fördömd.

Till dig Paolo, du är också välkommen att ta kontakt med KAST. Det är gratis.

Av Börje Svensson
Leg psykoterapeut

Läs debattartikeln på Expressen.se

Comments are closed.